Vida museum

På Vida museum pågår en utställning med Lars Wallins kläder, mest klänningar, men även några herrkläder, skisser, tygprover och klänningsprover. De flesta klänningar var i svart eller vitt, långa, snygga klänningar för någon med ett BMI under 20. Det var inga klänningar för oss vanliga dödliga som är normalviktiga eller något mer. Agneta Sjödin hade haft flera av klänningarna. En väldigt snygg klänning var gjord till Emma Wiklund.

Numera har jag förstått att det är vanligt att överviktiga som provat alla dieter men inte lyckats gå ner i vikt, i stället opererar bort en bit av magsäcken, för att inte kunna äta som tidigare. Jag begriper inte att det skulle hjälpa. I min värld är det beteendet till ätandet som måste ändras, inte opereras. Jag förstår inte heller att så många faktiskt får en operation beviljad. Vad jag hört så orkar de flesta inte hålla på med den lilla mängd mat som de efter en operation får äta, utan de tänjer ut den lilla magsäck som finns, så att de snart ser ut i omfång som tidigare. Undantag finns givetvis.

De har alltid intressanta utställningar på Vida. Numera drivs stället av åtminstone en av Ulrika Hydman Valliens och Bertil Vallins söner. En stor sal är fylld av föräldrarnas verk. Sen fanns det ytterligare en spännande utställning. På vägen ut klistrar de flesta upp sina besökslappar i en buske på väg till parkeringen. Varför vet jag inte.

På vägen hem tänkte jag gå in på Ekerum och äta lunch men idag hade de antingen panerad fisk eller karré, vilket inte tilltalade mig just idag. Jag slank i stället in på pizzerian och beställde en vegetarisk pizza med tunt skiva rödlök, ädelost, valnötter och spenat. På tallriken låg en tunn, tunn pizza med rejält med pålägg. Pizzan var varken flottig eller dränkt i ost utan en väldigt god pizza med fina smaker. Jag kommer absolut att äta fler pizzor där, trots priset, 109 kronor!

Annonser

Avskedsfesten

Denna boken har Anna Fredriksson skrivit. Jag har tidigare läst något av henne men känner i övrigt inte till henne.

Avskedsfesten handlar om Rebekka och Jakob som skiljer sig och förblir vänner. De har därför en avskedsfest med vännerna Syrsa-Li och Claes, Pernilla och Max. Det blir givetvis inte som de tänkt sig.

Rebekka jobbar i eget företag med sin första film. Hon och Pernilla har även en jobbrelation. Rebekka får Max att skriva en låt till filmen.

Rebekka börjar dejta genom olika dejtingsajter, vilket visar sig vara svårare än vad hon hade trott. Det ena stolpskottet efter det andra. När hon träffar någon som passar henne, så passar hon inte honom. Jakob träffar ganska snart Linn som han etablerar en relation med.

Kompisgänget bjuder inte längre med varken Jakob eller Rebekka. Vi får följa filmens olika skeden, fram till en klar spelfilm. Det hinner bli både jul och nyår. Boken är lättläst. Den visar hur svårt det kan vara att hitta en ny partner i livet, och hur ensam man kan känna sig, och utanför. Det är också lätt att känna igen sig här och där i boken.

Nu får jag återgå till en gammal bok, eller så har jag visst en av Ferantes böcker som är oläst. Hoppas det är den tredje annars får jag vänta med att läsa den fjärde tills jag läst den tredje.

###

Idag har jag haft en behövlig vilodag. Jag har fixat med den eftersatta högen med papper. Momsen ska in i nästa vecka. I förra veckan svimmade jag på grund av överansträngning. Det är bara att konstatera att jag vill mer än jag mäktar med. Jag måste dra i nödbromsen. För jag vill ju följa mina barnbarn så länge jag kan. Jag saknar dem redan.

Vilken underbar kväll!

Efter jobb och mat tog jag en mininap i soffan. Sen har jag varit ute i trädgården. Det är varmt och skönt, alldeles stilla, helt underbart! Mörkret kommer fortare nu. Jag har skördat från min tomatbuske, plockat in löken och ätit de hallon som var klara idag. Tidningshögen höll på att svämma över så jag tog lådan och traskade bort till återvinningen med den. Det känns alltid bra att ha återlämnat det som kan återanvändas.

Det ska vara italiensk matmarknad i stan. Den måste jag försöka hinna med att besöka, inte för att köpa särskilt mycket mat, men däremot blommor. Förra året köpte jag tre superfina hortensior för 100 kr, för alla tre! Efter att de blommat klart planterade jag ner dem i en rabatt. De är på gång nu men tveksamt om de hinner blomma. Vi får se.

Det pågår en dokumentär om Beatles på teve. Jag har aldrig varit något fans till någon i the Beatles. Jag gillade Rolling Stones. Nu kan jag ångra att jag gav bort alla min skivor med Rolling Stones, men men, det går inte att sörja över spilld mjölk. I höst är Stones i Sverige igen, och kanske borde jag se dem innan det är för sent, innan de lägger av och innan jag inte längre orkar åka ens till Stockholm.

Ville bara dela med mig av den fantastiska kvällen som är i kväll. Gå ut och känn efter!

Jag fann dig

Så heter boken som är skriven av Lisa Jewell, en av Storbritanniens mest omtyckta författare.

Boken handlar om två kvinnor, en man utan minne och tjugo år av hemligheter. Det är en spänningsroman med starka karaktärer, en riktig bladvändare!

Alice hittar en man på stranden som tappat minnet. Han får bo i hennes gårdshus i några dagar, innan de ska gå till polisen, om mannen inte får tillbaka sitt minne. På en annan plats sitter den nygifta Lily och väntar på att maken Carl ska komma hem från jobbet. Det gör han inte. Han är försvunnen. Hänger händelserna ihop? De klart de gör, men på vilket sätt? Läs boken så får du veta. Boken är en blandning av deckare, romantik och psykologisk thriller. Det kan inte bli annat än spännande.

###

Det känns i luften att vi kommit en bit in i augusti. Mörkret kommer tidigare på kvällarna, och det blir riktigt mörkt på natten. Mina höstanemoner är så fina, så fina, kanske för att jag klippte ner dem efter blomningen. Rosorna har haft det lite för torrt. De har blommat över alldeles för fort. De stora hösthallonen mognar sakta, men blir väldigt stora. Löken blev för liten, hade kanske för lite plats att växa. Persiljebeståndet har minimerats. Jag behöver inte en hel pallkrage med persilja. Det räcker gott med ett par hobbar.

Jag stickar på en beställning, två babyfiltar till tvillingar som kommer i oktober. Den ena ska vara vintervit med färgad kant och den andra ska bli tvärtom, färgad med vintervit kant. Det är själva färgbytena som tar tid. Trådarna snor sig så efter några varv måste jag reda ut trådarna för att kunna sticka vidare. Arbetet tar därför mycket längre tid än normalt sett, men jag tror det är värt den tiden. Det blir bra. Filtarna blir mjuka och varma till de små bebisarna.

Provocerande Pride

Jag har aldrig deltagit i någon prideparad eller liknande. Däremot får alla var som hen vill, och leva med vem hen vill, men måste det provoceras, för visst är det väl provocerande att gå med ändan bar, mitt på dan, och ute på stan? Jag förstår inte varför någon måste göra detta? Vad är syftet? Är det just att provocera?

Behövs fortfarande dessa parader runt om i vårt land? Eller är det ett sätt att få visa upp sig, i märkliga kläder, och en del då med ändan bar.

Det är säkert människor, som du och jag, men med något särskilt behov av att provocera, för jag skulle aldrig komma på tanken, aldrig någonsin, i något sammanhang, gå ut offentligt med ändan bar. Skulle du?

###

På jobbet har vi börjat måla trädgårdsmöblerna i pastellfärger. Vi utgår från en färg i respektive parasoll, och sen får stolarna en fin pastellfärg. Det blir rosalila, ljusblå och mintgröna. Gula har vi redan, och några barnmöbler är målade i rött och blått. Det blir lite mer färg i trädgården. Denna veckan hoppas jag hinna klippa och rensa i rabatter, och följa vattenfallet hela vägen, vore kul att se var det mynnar ut. Jo, det vet jag, men vägen dit går genom antingen humle eller björnbärssnår och ormbunkar. Där finns mycket att ta tag i.

Bitsocker glömde jag köpa idag också. Jag använder aldrig socker i varken te eller kaffe, men många gör det. Nu får de ta strösocker tills jag köpt nytt socker på bit.

Bläckpatroner, hyrbil eller som vanligt

Den som har en skrivare vill också kunna skriva ut. Bläckpatroner är en djungel och räcker väldigt olika länge. Jag har säkert köpt patroner så det hade räckt till många nya skrivare. Vid ett tillfälle köpte jag på Clas Ohlson. De räckte inte alls till så många ark som det lovades. Dem reklamerade jag. Nu skulle jag snåla och köpa av inkclub. Det var en miss. Det kom snabbt två patroner enligt beställningen. I förrgår höll jag på i timmar med att försöka få en patron att skriva ut. Nej då, felmeddelande, samma felmeddelande hela tiden. Den är inte kompatibel.

Jag mejlade till inkclub som svarade hyfsat snabbt. Första frågan jag fick var om jag hade provat båda patronerna. Nej, det hade jag inte, inte då. Då stoppade jag i den andra med samma klena resultat. Skrivaren vill inte skriva ut. Då stoppade jag tillbaka min gamla patron, och då skrev den ut, men bläcket var nästan slut så det blev bara suddigt. Alltså är det de nya patronerna som det är fel på. Det fattade killen hos inkclub också så han ville ha ett nummer som stod på patronerna, och så skulle han skicka nya.

De nya patronerna kom idag, med samma nummer som de tidigare, och som inte heller vill skriva ut! Nu ger jag upp. Jag får köpa en patron där jag brukar köpa, och som jag vet funkar.

Hyrbil har jag för tillfället. Min bil är inlämnad för reparation efter att jag träffat på en stolpe som gjorde en buckla på min bils högra bakdel, ungefär där hjulhuset börjar. Nu visar det sig att skadan är värre än vad jag kunde tro. Det går inte att räta upp tröskeln, kanske måste den bytas, och vad säger försäkringsbolaget om det? Där är vi just nu. I värsta fall kan reparationen bli dyrare än bilens värde. Då blir det ingen reparation, och jag står utan bil.

I så fall funderar jag på att leasa en bil. Det har jag en väninna som gör. Det funkar bra för henne. Jag vill ha en bil som startar i alla väder, och som är relativt säker. Här på landet kan jag träffa på rådjur i massor. Igår när jag åkte iväg till stan var det två kossor som hade hittat ett hål och hamnat på vägen.

Livet på landet är som vanligt. Jag vet aldrig hur dagen blir. Det är lite spänning i det. I min ålder är behovet av spänning inte så stort. Det kan räcka med att akut få fatt på en rörmockare då en duschslang sprungit läck.

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Den här lilla boken är skriven av Emmy Abrahamson, och är hennes första bok skriven för vuxna. Hon har tidigare skrivit ungdomsböcker och var 2012 nominerad till Augustpriset.

Boken handlar om svenska Julia som bor i Wien där hon undervisar i engelska. I huset där hon bor bor även Elfride Jelinek, som Julia hoppas bli god vän med. På en parkbänk möter Julia Ben, som bor i en buske.

Sen börjar en massa förvecklingar. Ben försvinner. Julia åker till Kanada för att leta reda på Ben. Ja, det är lite hit och dit, och lite för ungdomligt i min smak. Jag tyckte inte att boken var så rolig som det vissa recensenter tyckt. Nja, medelbetyg om jag är snäll.

###

Idag ska jag leta reda på mina nya skor. Jag brukar aldrig beställa på nätet, men föll för ett par skor som mer ser ut som mjuka tofflor. De borde passa mina knöliga fötter. Sagt och gjort, jag beställde och betalade, och väntade. Igår fick jag fram att skorna kom till Oskarshamn redan den 21 juli. Idag är det den 28 juli. Sent i natt fick jag ett mejl om att skorna finns på ett av mina utlämningsställen, så jag ska åka dit och se om jag får ut skorna. Sen får vi se om det är rätt storlek!

Jag ska också passa på att köpa klädnypor till panget. Lakanen hänger kvar utan klädnypor, oftast i alla fall, men örngotten kan åka iväg åt vilket håll som helst. Jag ska nog spara tummen idag, så blåsan kan läka till innan jag ger mig mer avverkning.

Vädret är så där, inte direkt badväder, vilket är både bra och dåligt, för oss. Vid badväder köps det frallor och bullar till badet och glass på hemvägen. Är det inte badväder kan det bli fika i vår gamla trädgård. Den blir bättre för varje dag. Både äpplena och päronen börjar växa till sig.

Huvudet fullt av siffror

Vi, eller främst jag, är inte alls nöjd med det kassaregister vi har. Därför är vi redan på jakt efter något annat, där jag kan få fram allt det jag vill få fram av ett sådant register. Jag vill till exempel kunna se hur mycket av inkomna logiintäkter som kommit in genom swish och hur mycket som kommit in som kontanter. Som det funkar idag är det hopslaget med caféet och lillhandeln. Det är i princip omöjligt att skilja ur, och bokföra rätt.

Huvudet är därför fullt av siffror. För att bringa en aning reda i skallen går jag ut och plockar lite vinbär, som jag sedan rensar, lägger en del i frysen och sparar en del till en vinbärskaka. Jag går även ut i trädgården och klipper ner förväxta buskar och syrener. Syrenerna växer som ogräs så de går bara att tukta. Runt orangeriet var det höga buskar som nu är kapade till knappt en meter. Helt plötsligt ser vi hela orangeriet. Vi har lite delade meningar om vad vi ska ha där inne. Någon vill ha en badtunna. Det står ett badkar där inne! Någon vill ha loppis där inne och vi vill odla, så fröer och övervintra annat.

Igår köpte jag blåbär till de små pojkarna i sommarhuset. Bären var små så jag hade aldrig stått ut med att plocka dem, och slåss med myggen. Apropå mygg, så har vi en ljusfälla i matsalen, dit alla flygfän dras av ljuset, och främst när det är mörkt. Vi har redan bytt klisterpapper i fällan, som är en riktigt bra grej att ha, för flugor och annat som flyger omkring vill vi inte ha runt, eller på, gästerna.

Jag borde dra fram dammsugaren, dra ett varv och sen torka av golven. Eller ska jag först läsa ut boken om (kommer inte ihåg namnet på henne) som blev kär i Ben som bodde i en buske?

En tants vardag

När jag kom hem igår, efter en lång och intensiv dag, hade katten spytt på massor av ställen. Det var inte vad jag behövde just då. Jag var trött och hungrig, men det var bara att sätta igång med att rengöra en soffdyna och en matta, resten fanns på flera ställen på golven. Det var både sol och vind så både dyna och matta torkade snabbt. Jag tror att det är ett nytt foder som var orsaken till kräkandet. Katten verkar inte dålig på annat vis, så nu tar jag bort det nya fodret så får vi se om det blir bättre.

Idag vaknar jag till friska vindar, bra torkväder. Då får lakanen fladdra i vinden, och vi hoppas att fåglarna låter bli att skita på dem, vilket händer.

Mitt emot här jag bor har huset varit till salu, och det pratades i våras om att det skulle bli lösöreauktion där som skulle sändas på teve. Det ska sändas på teve för föreningarna här har fått lämna information och bilder på orten, som troligen ska kopplas ihop med själva auktionen. Det ska visst bli en serie auktioner som ska visas på teve så småningom. Jag kan undra om inspelningen är på gång för det står en mängd bilar på rad utanför gården och en stor buss, typ inspelningsbuss inne på gården, men jag har inte sett något anslag om själva auktionen.

I förrgår kväll var jag ute på vift med äldsta barnbarnet. Vi gick på cirkus. Nu är jag ingen vän av djur på cirkus. Det är däremot barnbarnet som väntade sig tigrar och andra farliga djur. Pappan hade fixat biljetter i en loge. Vi blev visade till platserna längst fram. Då säger barnbarnet: jag vill sitta längst bak!

Nu blev det inte så läskigt utan vi satt kvar. I pausen provade han en stol längre bak men insåg att våra klädda stolar var mycket bättre att sitta på. Det fanns hundar som visade lite agility, hästar som sprang runt i manegen liksom en trött kamel, två lamor, en get och några små ponnyhästar. Barnbarnet fick hälsa på clownen och gjorde high five med en artist som kom fram och hälsade. De som åkte rullskridskor var absolut bäst. De åkte uppe på typ en studsmatta utan kanter och gjorde fantastiska konster.

Nu börjar en ny dag med nya äventyr.

Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden

Det är en lång titel på boken skriven av Jenny Colgan, och en uppföljning av ”Det lilla bageriet på strandpromenaden”. I ett litet fiskeläge i Cornwall försöker Polly driva sitt lilla bageri, i hyrda lokaler. Hon har flyttat till en fyr tillsammans med Huckle och lunnefågeln Neil. De har alltid tidvattnet att ta hänsyn till.

Ägaren till lokalerna där Polly driver sitt bageri dör och släktingarna tar över driften av bageriet. Polly blir arbetslös. Huckle åker till sin brors gård för att få fart på den. Neil lämnas för att hitta andra lunnefåglar. Polly köper en van som hon säljer bröd ifrån. Det går lite knackigt men sen bättre och bättre.

Det är en lättläst och lite småputtrig bok, nästan lika bra som den första.

###

Igår var en dag med fart i. Tidigt iväg för att uträtta diverse ärenden. Sen en lång fika och pratstund med en tidigare kollega som nyligen mist sin man i cancer. Därefter racerfart till jobbet. Vi hade en kul och intensiv eftermiddag i det lilla caféet. När vi stängde hade vi knappt ens en smula kvar. Så ska det vara när det är som bäst.

Lite smolk i glädjebägaren har vi varje dag. Hela tiden upptäcker vi nya brister, en dusch som droppar, en som knappt rinner, toaringar som sitter så löst så du kan halka av om du har otur, för att inte tal om den överväxta trädgården som jag inte hunnit ta tag i ännu. Jag har bara skummat lite på de värsta ställena. Sommarjobbaren vi fick tag på är det inga tag i, saknar initiativförmåga och gör hellre ingenting än frågar efter arbetsuppgifter.